AXEVALLA HUS

Ingeborg (norska Ingebjørg Håkonsdatter), 1301–61, norsk prinsessa, dotter till kung Håkon V Magnusson och drottning Eufemia (av Ruppin). Ingeborg kom att spela en stor roll för den svenska historien och unionen med Norge och var en av de första kvinnliga makthavarna i Sverige. Hon är även mor och mormor till två kungar i Sverige. Historieskrivning har beskrivit henne som en lömsk maktgalen kvinna men hon var troligen varken bättre eller sämre än andra manliga makthavare vid den här tiden.  Att bilda och bryta allianser och skaffa gunstlingar var ett vanligt sätt att stärka den egna maktbasen och något Ingeborg Håkansdotter hade lärt sig av både sin far den norske kungen och sin make hertig Erik Magnusson. Ovanligt var dock att hon som kvinna hade den positionen att hon kunde använda sig av samma maktknep som manliga ledare.

Ingeborg trolovades som ettåring med den svenske hertigen Erik Magnusson och de gifte sig, efter flera förvecklingar, år 1312. Giftermålet var en politisk affär, vilket var vanligt på den tiden. Vid tiden för bröllopet hade Erik och hans bror Valdemar gjort uppror och tvingat sin äldste bror Birger, kung i Sverige, att avstå två tredjedelar av Sverige till dem. Ingeborg var alltså redan då härskarinna över ett betydande landområde. Hertig Erik gav “nyhuset” Axevalla Hus samt fem härader i Västergötland och Värmland i morgongåva till sin fru Ingeborg. Utöver Axevalla hus kunde Erik och Ingeborg alternera mellan ett antal borgar som Ragnhildsholme i Göta älv (ungefär vid Kungälv), Hunehals vid Kungsbackafjorden samt Varberg, som ännu inte var fästning i dagens bemärkelse. 

Ingeborg födde två barn inom kort – blivande kungen Magnus år 1316 och Eufemia år 1317. Ingeborg kom att flytta till Axevalla hus med sina barn. Strax efter dotterns födelse gästade Erik Nyköpings gästabud 1317 där kung Birger slog tillbaka mot de yngre brödernas uppror. Erik och Valdemar fängslades och nu inleds Ingeborgs tid som viktig politisk aktör. Tillsammans med sin svägerska Ingeborg Eriksdotter av Norge (Valdemars maka) slöts ett fördrag mellan de två hertiginnorna Ingeborg och den danske hertigen Kristoffer av Halland-Samsö och ärkebiskop Esger i Lund. Som sina makars representanter lovade hertiginnorna att hålla de löften deras makar satt upp om Kristoffer och biskopens hjälpte bröderna ur fångenskap och inte slöt fred med kungarna Erik av Danmark och Birger av Sverige. Då bröderna avled av svält i fängelsehålan i Nyköping blev detta fördrag inaktuellt. Därtill avled Ingeborg Håkansdotters far varpå hennes son Magnus, 3 år gammal, blev kung av Norge år 1319. Samma år på Mora äng valdes han även till kung av Sverige och unionen mellan Sverige och Norge bildades. Som mor till kungen av både Norge och Sverige kunde Ingeborg bli en betydande makthavare. Hon satt i både det norska och svenska riksrådet och titeln hon använde var INgeborg, av Guds nåde dotter till konung Håkon, hertiginna av Svearike. Med utgångspunkt i de slott och län hon innehade i Västergötland, Värmland, Halland och Bohuslän bedrev hon tillsammans med den halländske riddaren Knut Porse under 1320-talets första hälft en självständig utrikespolitik i sonens namn. Knut Porse förvaltade sannolikt Axevalla hus och Ingeborg gifte sig senare med honom.

Den geografiska makt som Ingeborg hade genom sina förläningar med Axevalla hus och de strategiska förläningar i Västergötland, Värmland, Halland och Bohuslän var omfattande. Hon anklagades av sina fiender att agera godtyckligt och de som regerade var förstås de som kände sig hotade. För att stärka sin position arrangerades äktenskap mellan Eufemia, Ingeborg och Eriks dotter, och Albrekt den store av Mecklenburg. I äktenskapsförordet skrevs in att Mecklenburg, Sachsen, Holstein, Rendsburg och Schleswif skulle assistera Sverige i erövningen av Skåne. Äktenskapet som fullbordades först 1336 fick stora konsekvenser då parets son Albrekt senare blev Sveriges kung.

Ingeborg finansierade invasionen av Skåne genom ett lån och 1322 invaderade Porse Skåne. Dock blev det inget av de fina äktenskapsförorden och Mecklenburg svek fördraget och ställde sig på Danmarks sida. Erövringen gick om intet. Samma år växte sig motsättningarna inom såväl det svenska som det norska riksrådet som ansåg att Ingeborg agerade både egensinnigt och för självständigt. Rådet i Sverige införde att Ingeborg inte fick genomföra åtgärder utan allmän omröstning och dessutom fick hon avstå en rad borgar. 1323 ansåg även det norska rådet att hon överträtt sina befogenheter och beslutade att hennes beslut endast kunde verkställas efter enhälligt godkännande från råden.

År 1326 slöts ett fördrag i Skara som reglerade hennes ställning ytterligare och där fick hon avträda flertalet borgar och slott till kungen där Axevalla hus och Axvalls län ingick. Då är kung Magnus 9 år. Efter detta hade Ingeborg inga politiska förpliktelser eller befogenheter i Sverige men fortfarande ett viss inflytande i Norge. Men sedan hon år 1327 gift sig med Knut Porse förlorar hon även detta. Efter hans död (1330) tycks Ingeborg ha närmat sig sonen, men det är inte möjligt att avgöra om hon spelade någon politisk roll under återstoden av sitt liv. Hon överlevde dock sina söner med Knut Porse, som dog av pesten 1350 och hon skulle se sin sonson utmana sin son Magnus om tronen. Hon avled dock år 1361 innan hon fick uppleva sin dotterson Alberkt av Mecklenburg bli kung av Sverige år 1364.